- Jag jobbar i första hand med ett grundridningssystem där man så småningom integrerar rörelser som är själva tävlingsmomenten, förklarar Lisa Ingelstam, C-tränare i dressyr som nu bjuder Hippsons läsare på fyra övningar som ingår i ett system. 
Hon vill se att både häst och ryttare har en stadig grund och klarar av det som är "basic".
Här kommer den första övningen in, som är bra för unga hästar men även för äldre. Använd gärna övningen för att skritta fram.
- Det handlar om att bygga upp hästen för svårare uppgifter, och att den ska lära sig vissa moment i utbildningsskalan. Man börjar med att hitta en självbärighet - på volten kan man lätta på tyglarna och hästen fortsätter att bära sig. Det här ska du kunna göra när som helst i passet, gå tillbaka till de tre första stegen i utbildningsskalan och kolla att det funkar.
Lisa jobbar efter utbildningsskalan, och säger att med hennes system får man med de viktiga stegen. Det viktigaste "tricket" är enligt henne att ha ett program för sitt pass och ta bort transportsträckorna. Därför gillar hon att jobba på spår med kortare sidor, så att man ofta får rida genom hörn och alla delmoment kommer tätare. 
- Sätt upp koner, det gör jag gärna. Då har man konkreta punkter att rida efter. Eller rid efter bokstäverna om du är duktig. Bara du vet vart du ska - då måste du fokusera på linjen och planera, säger Lisa. 
En annan fördel med systemet är att vägarna kräver mer av ryttarens sits. 
- Övningarna gör att man måste sitta rätt, så att man hamnar rätt över hästen.
 
Gör så här:
Hela denna övning rids i skritt. Rid övningarna i båda varven. Använd gärna övningen för att skritta fram, som en uppvärmning.
 
A. Värm upp på en 20-metersvolt. Lägg en 12-metersvolt på två bestämda punkter. På en yngre häst kan du lägga en 15-metersvolt eller större. 
- Låt hästen länga halsen och söka sig nedåt i volten. Det lär hästen att man ska stretcha och slappna av på böjda spår. Du kan lättare kontrollera hästen på det böjda spåret utan att hänga i munnen. När du lättar på handen vill du att hästen bara jobbar vidare, lätt i handen på det böjda spåret. Du vill att hästen följer din sits och är avspänd, fast du har lättat av på handen. Det blir lättare för ryttaren att behålla kontrollen över hästen genom sin sits och att få hästen mellan sina skänklar. Det är ett bra tillfälle att ge efter på tygeln eftersom voltspåret hjälper dig så att hästen går fram i samma tempo. Det lär hästen att slappna av för att bygga upp ridning mellan hjälperna, förklarar Lisa.
 
B. Rid på ett fyrkantsspår om 20x20 meter, med två 12-metersvolter i. Unghästar kan göra 15-metersvolter eller större. Hästen ska gå i samma rytm hela tiden. 
- Ryttaren ska hålla linjen och visa med vikthjälperna att "här ska vi vända". Hästen ska följa vikthjälpen och komma in på volten. Skänkeln kan få hästen att stretcha in i kontakten. Det är första steget till att hästen bär sig själv, säger Lisa. 
Ge efter på yttertygeln för att lära hästen första graden av böjning. 
- Den unga hästen är inte så bärig från början, man får lära den med vikthjälper och så vidare hur den ska bära upp ryttaren.
I voltspåret kan man erbjuda kontakt med yttertygeln. Vid mitten av volten gör du en avstämning, på springiga hästar en uppsamling och på segare hästar en framåtdrivning. 
- Det ger en uppbalansering och du kan lägga på ben i andra hälften av volten. Då har du ridit fram till kontakten. Du kan få hästen att svara framåt för skänkeln, och då börjar den ta längre kliv med bakbenen och kortar sig lite - den enklaste graden av samling.
 
C. Rid som B, men gör halt före de hörnpasseringar som kommer efter en volt. 
Samla lite för sätet under andra halvan av volten. När hästen väntar kan du rida den till yttertygeln. Rid skritten långsammare och långsammare och gör en halt vid hörnet. Halten påbörjas i mitten av volten. Rid in i tygeln. Du ska få ett svar på yttersidan när du rider på framåt. 
- Det här bygger kontakten till handen eftersom du tar så lång tid på dig. Du kan få hästen att söka kontakt i det här långsamma jobbet. Den stannar på tygeln. Det här kan lära hästarna hur de samlande hjälperna fungerar.

 

  
– Det är så vanligt att man ser ryttare med tittiga hästar som ska ”visa hästen” det farliga. Det tycker jag är helt fel metod, säger Nina Bengtsson, B-tränare i dressyr och examinerad beridare med segrar och placeringar i Grand Prix-dressyr, både nationellt och internationellt.
Hon har själv erfarenhet från ett par rejält ”lättspökade” hästar och tycker att det funkar mycket bättre att först värma upp hästen och sedan närma sig det läskiga.
– Om jag  har en väldigt tittig häst rider jag inte fram till det som är farligt. På en Tolstoy-häst jag hade lärde jag mig att först rida på stora mittvolten och sedan successivt rida ut till det hästen tyckte var farligt. Till sist gick han i hela ridhuset – när han var varm och på hjälperna, berättar Nina.
Att rida en tittig häst handlar mycket om ledarskap och om att hästen ska känna sig trygg och lydig.
– Med ledarskap menar jag inte att man ska vara hård och piska, man ska vara ledare för att man vet vart man är på väg och för att man är är fokuserad.
 
Börja från marken 
Innan du börjar med dagens uppsuttna övning vill Nina att hästen ska vara väl hanterad från marken.
– Hästen ska gå dit du går – utan att gå på dig. Den ska gå att lasta enkelt. Att hästen går att hantera från marken är en viktig bit i all ridning, men det är en ännu viktigare bit om du har en tittig och känslig häst.
Du kan träna tittiga hästar, men du får inte skrämma dem, menar Nina.
– Man ska utsätta dem för saker. Min nuvarande tävlingshäst Ajax har varit en väldigt tittig häst och jag märkte tydligt att ett skäl till att 2010 inte gick så strålande var att jag tävlade okontinuerligt.
Nina försöker se till att Ajax får skritta ut i obehagliga miljöer och i år ska han få komma till ”lättare” tävlingsplatser innan han får åka på eldprov som till exempel Odense var 2010.
– Jag har märkt att när Ajax varit i obehagliga miljöer är han lugn när han kommer hem. Jag tror att man ska utsätta dem. Inte överbeskydda dem, men absolut inte skrämma dem.  
När man ser en rädd häst ser man ofta antingen en arg ryttare som ryar eller bestraffar, eller en ryttare som säger ”såååja” och klappar och överbeskyddar.
– Men jag tror att man ska vara lite ”tysk” – inte straffa, inte dutta utan vara fullständigt oberörd. Skritta på och kör rakt fram!
 
Gör så här:
 
A. Om det står en ”läskig” pall eller något annat hästen reagerar på i ena änden av ridhuset sätter inte Nina fokus på pallen.
– Då skulle jag förmedla till hästen att den är obehaglig.
I stället börjar hon rida i andra änden av ridhuset.
– Jag vill komma in i huvudet på hästen. Jag jobbar långt från det ”läskiga”, flyttar hästen och får den på mina hjälper.
 
B. Så småningom kan du närma dig pallen. Gör successivt volten större och större, hästen ska gå framåt och vara aktiv på hjälperna, men den får inte skena förbi. Det är vanligt att hästen skenar förbi det ”läskiga”  – eller så vill den inte gå ditåt över huvud taget. Tänk på att gå ner i tempo om du får stora problem. Det kan vara lättare att övertyga hästen att gå dit du vill i trav än i galopp.
– Då är det bättre att jobba hästen och sedan efter en stund – eller en vacker dag – är man nära, förhoppningsvis, säger Nina.
 
C. Du kan också prova att sätta något annat ”småläskigt” innanför det ”läskiga”. Till exempel en tunna tio meter innanför pallen, och sedan rider du mellan de två föremålen.
– Då blir hästen distraherad. Tittiga saker är ofta på utsidan eller utkanten av banan. Det kan vara bra att antingen ställa ett annat föremål innanför eller att flytta in föremålet så att man kan rida utanför det, eller mellan två föremål, tipsar Nina. 

 

– När man rider en häst som är bra i rytm och i balans är det lättare att avsprångspunkten kommer rätt. På en volt kan man dessutom använda sig av bågen för att få rätt avsprångspunkt, säger Lena.

2. Börja med att bestämma hur många galoppsprång du vill ha mellan hindren. Hoppa hinder A, sedan hinder B, sedan en volt och kom på B igen, och till sist C.
– Ha hästen i en rytmisk galopp både på rakt och på böjt spår. Ofta tränger hästen inåt i volten eller så ökar hästen efter varje hinder – och där är volten till för att stoppa upp och sätta tillbaka den i ordning, förklarar Lena.
Gör övningen i andra varvet också.

3. Lägg en volt mellan varje hinder. Det är särskilt bra om du har en häst som ökar farten mellan hindren. Om det går alldeles för fort kan du också bryta av till trav inne i volten.

4. Kom på alla tre hindren utan volter.
– Det ska vara samma tempo när man börjar och slutar, vilket kan vara svårt nog. Det kan vara jätteutmanande.

5. Galoppera på långsidan i höger varv. Gör en snäv sväng och vänd upp på hinder A, flytta hästen sidvärts mot spåret, gör ett galoppombyte eller avbrott och ny fattning vid mittenhindret, fortsätt på långsidan i vänster varv, vänd upp till vänster och hoppa hinder C. Flytta sidvärts mot långsidan igen, gör ett galoppombyte eller avbrott och fattning och så vidare.  
– Det här är lite tuffare – det blir en snäv sväng där det är viktigt att börja med att se, använd blicken och titta över axeln så att du sitter med i svängen och tar med dig hästen runt mellan skänklarna. Sidvärtsrörelsen i galopp och bytet är bra lösgörande övningar, men passar bäst för den lite mer utbildade hästen och ryttaren.

 
                    Övning 1                                     Övining 2                                       övning 3

Syfte:
Att få den unga hästen att förstå och flytta sig undan skänkeln i balans. Att göra hästen uppmärksam för dina hjälper och att få ryttaren medveten om ytterhjälperna.

Svårighetsgrad:
Bas. 

Tänk på det här:
Tänk på att hästen, när den förstår vad den ska göra, inte får springa iväg från dig och "ramla" mot väggen. Då kommer del två i övningen väll till pass.

Skiss A

Skiss B