– Det är så vanligt att man ser ryttare med tittiga hästar som ska ”visa hästen” det farliga. Det tycker jag är helt fel metod, säger Nina Bengtsson, B-tränare i dressyr och examinerad beridare med segrar och placeringar i Grand Prix-dressyr, både nationellt och internationellt.
Hon har själv erfarenhet från ett par rejält ”lättspökade” hästar och tycker att det funkar mycket bättre att först värma upp hästen och sedan närma sig det läskiga.
– Om jag  har en väldigt tittig häst rider jag inte fram till det som är farligt. På en Tolstoy-häst jag hade lärde jag mig att först rida på stora mittvolten och sedan successivt rida ut till det hästen tyckte var farligt. Till sist gick han i hela ridhuset – när han var varm och på hjälperna, berättar Nina.
Att rida en tittig häst handlar mycket om ledarskap och om att hästen ska känna sig trygg och lydig.
– Med ledarskap menar jag inte att man ska vara hård och piska, man ska vara ledare för att man vet vart man är på väg och för att man är är fokuserad.
 
Börja från marken 
Innan du börjar med dagens uppsuttna övning vill Nina att hästen ska vara väl hanterad från marken.
– Hästen ska gå dit du går – utan att gå på dig. Den ska gå att lasta enkelt. Att hästen går att hantera från marken är en viktig bit i all ridning, men det är en ännu viktigare bit om du har en tittig och känslig häst.
Du kan träna tittiga hästar, men du får inte skrämma dem, menar Nina.
– Man ska utsätta dem för saker. Min nuvarande tävlingshäst Ajax har varit en väldigt tittig häst och jag märkte tydligt att ett skäl till att 2010 inte gick så strålande var att jag tävlade okontinuerligt.
Nina försöker se till att Ajax får skritta ut i obehagliga miljöer och i år ska han få komma till ”lättare” tävlingsplatser innan han får åka på eldprov som till exempel Odense var 2010.
– Jag har märkt att när Ajax varit i obehagliga miljöer är han lugn när han kommer hem. Jag tror att man ska utsätta dem. Inte överbeskydda dem, men absolut inte skrämma dem.  
När man ser en rädd häst ser man ofta antingen en arg ryttare som ryar eller bestraffar, eller en ryttare som säger ”såååja” och klappar och överbeskyddar.
– Men jag tror att man ska vara lite ”tysk” – inte straffa, inte dutta utan vara fullständigt oberörd. Skritta på och kör rakt fram!
 
Gör så här:
 
A. Om det står en ”läskig” pall eller något annat hästen reagerar på i ena änden av ridhuset sätter inte Nina fokus på pallen.
– Då skulle jag förmedla till hästen att den är obehaglig.
I stället börjar hon rida i andra änden av ridhuset.
– Jag vill komma in i huvudet på hästen. Jag jobbar långt från det ”läskiga”, flyttar hästen och får den på mina hjälper.
 
B. Så småningom kan du närma dig pallen. Gör successivt volten större och större, hästen ska gå framåt och vara aktiv på hjälperna, men den får inte skena förbi. Det är vanligt att hästen skenar förbi det ”läskiga”  – eller så vill den inte gå ditåt över huvud taget. Tänk på att gå ner i tempo om du får stora problem. Det kan vara lättare att övertyga hästen att gå dit du vill i trav än i galopp.
– Då är det bättre att jobba hästen och sedan efter en stund – eller en vacker dag – är man nära, förhoppningsvis, säger Nina.
 
C. Du kan också prova att sätta något annat ”småläskigt” innanför det ”läskiga”. Till exempel en tunna tio meter innanför pallen, och sedan rider du mellan de två föremålen.
– Då blir hästen distraherad. Tittiga saker är ofta på utsidan eller utkanten av banan. Det kan vara bra att antingen ställa ett annat föremål innanför eller att flytta in föremålet så att man kan rida utanför det, eller mellan två föremål, tipsar Nina.