Pinsamheter på tävling?
Finns en tråd på buke som ja bara älskar! brukar läsa den med jämna mellanrum men tänkte att ja skulle dlea med mig med lite roliga saker!
#Min häst skummar rejält i truten när jag rider, och den här tävlingen blåste det supermkt. Så precis när jag rider förbi domarbilen så blåser det iväg en skumslemhög från hästens mun och landar precis på framrutan på bilen, dom körde igång vindrutetorkaren och det blev en fin smet över rutan
#På en av mina första tävlingar startade jag först, utomhus. När jag höll på och red fram på utsidan av banan ser jag att domare K kommer farande i sin bil, lite sent ute kunde jag nog tycka. När jag kom nästa varv tyckte jag att bilen var bra lik min bil, jodå, den hade till och med samma registreringsskylt. Det var min bil!!!!!!
Min dåvarande sambo skulle vara gullig och komma och titta. Han hade aldrig varit på någon dressyrtävling, så han trodde att det var drive in-parkering!
#Jag red en ganska stor tävling med en tre domare och mycket folk på läktaren. Knäpptyst i ridhuset (ingen musik alls). Jag rider in, gör halt och fortsätter genom första hörnpasseringen. Då börjar min mobil i ringa. Full volym från ridbyxefickan skrålar "The good, the bad and the ugly"-ledmotivet. Vad gör man? Jag red och det fnissades på läktaren. Så slutar det efter mååånga signaler, är tyst en liten stund... och börjar igen! Oj, vad det skrattades!
Nästan hela programmet reds med mobilen ringande. Knallröd i ansiktet, och till och med domarna skrattade gott när jag hälsade...
#Red en ridskoleponny som verkligen KAN gå riktigt bra, men han är inte helt lätt. Jag hade dock gott mod eftersom det hade gått bra på träningarna och det kändes riktigt bra på framridningen. Rider in och känner hur hästen dör. Lyckas kravla oss igenom halva programmet (tänk ponnyskänklar big time) men när vi kommer till första galoppen saktar hästf*n av! Efter SEX VARV på stora mittvolten får jag igång en extremt slö galopp. Rider resten av programmet högröd i ansiktet och riktigt förbannad. det var minst sagt pinsamt och min tränare skrattade så hon grät när jag kom ut från banan...
För en jäkla massa år sedan hade jag min första häst uppstallad på GFRK och av någon idiotisk anledning anmälde jag mig till en LB på regional nivå uppe på Tippen.
Tävlingsdagen började med att jag cyklade ut till stallet innan solen gått upp, för att göra i ordning hästen. Inser att jag glömt kavajen hemma så ringer hem och ber mamma ta med den. Hon ska ju komma med en kompis som sjussar. Tiden går, dags att ta sig till Tippen och rida fram. Mamma har inte dykt upp vid stallet som utlovats.
Väl framme på Tippen får jag veta att hon varit där och de skickat henne till stallet. Jag vänder och rider dit för att då få veta att i stallet har de skickat henne till tippen, rider tillbaka för att återigen bli skickad till stallet och halvvägs dit ser jag bilen på vägen och nu är den på väg mot tippen igen så jag vänder runt hästen och tokgallopperar tillbaka till tävlingsplatsen. Min start tid är i antågande så håller precis på att dra på mig jackan när mitt startnummer ropas upp.
In på banan (den innanför galoppslingan), rider runt på en tävlingsveteran tillika läromästare som nu struttar runt som en fasantupp med nackspärr. Får startsignal och börjar rida programmet. Kommer igenom kortsidan vid A i vänstervarv och ska in på en diagonal (har ett minne av att det var en skänkelvikning i det programmet då) och ser min kära moder komma vickande i sin tighta kjol, knähöga klackstövlar och pälsjacka mot dressyrstaketet. Svänger upp på diagonalen och hinner precis uppfatta hur mamma tar sig ÖVER dressyrstaketet och börjar följa mig längs diagonalen käckt hojtades "Gumman, du har inte ätit något. Jag har lite mat åt dig här. Stanna och ät lite". I den ena uppsträckta handen har hon en varmkorv i bröd. I den andra håller hon en Pucko.
Jag väser förtvivlat "försvinn" mellan tänderna. Domare och sekreterare står upp och vinkar åt mamma att hon skall avlägsna sig. Mammas kompis (icke hästvan) står utanför banan och vevar att hon skall komma. Slutligen hörs det i högtalarsystemet "Vill damen i kjol och pälsjacka vara vänlig att avlägsna sig från dressyrbanan. Tävlingsridning pågår!" Mamma fryser, stirrar på alla som förtvivlat försöker hålla sig för skratt och vickar i högsta fart bort mot staketet, knixar sig över och bort till sin kompis som håller på och dör i skrattkramper.
Hästen var en f.d. hopphäst som älskade att hoppa. Två språng ingick ju då på utomhustävling. Hästen får syn på hindren när vi kommer ut från banan och jag hinner inte korta upp lädren innan hon sätter av. Bara att hålla sig i för kung och fosterland.
#Min häst skummar rejält i truten när jag rider, och den här tävlingen blåste det supermkt. Så precis när jag rider förbi domarbilen så blåser det iväg en skumslemhög från hästens mun och landar precis på framrutan på bilen, dom körde igång vindrutetorkaren och det blev en fin smet över rutan
#På en av mina första tävlingar startade jag först, utomhus. När jag höll på och red fram på utsidan av banan ser jag att domare K kommer farande i sin bil, lite sent ute kunde jag nog tycka. När jag kom nästa varv tyckte jag att bilen var bra lik min bil, jodå, den hade till och med samma registreringsskylt. Det var min bil!!!!!!
Min dåvarande sambo skulle vara gullig och komma och titta. Han hade aldrig varit på någon dressyrtävling, så han trodde att det var drive in-parkering!
#Jag red en ganska stor tävling med en tre domare och mycket folk på läktaren. Knäpptyst i ridhuset (ingen musik alls). Jag rider in, gör halt och fortsätter genom första hörnpasseringen. Då börjar min mobil i ringa. Full volym från ridbyxefickan skrålar "The good, the bad and the ugly"-ledmotivet. Vad gör man? Jag red och det fnissades på läktaren. Så slutar det efter mååånga signaler, är tyst en liten stund... och börjar igen! Oj, vad det skrattades!
Nästan hela programmet reds med mobilen ringande. Knallröd i ansiktet, och till och med domarna skrattade gott när jag hälsade...
#Red en ridskoleponny som verkligen KAN gå riktigt bra, men han är inte helt lätt. Jag hade dock gott mod eftersom det hade gått bra på träningarna och det kändes riktigt bra på framridningen. Rider in och känner hur hästen dör. Lyckas kravla oss igenom halva programmet (tänk ponnyskänklar big time) men när vi kommer till första galoppen saktar hästf*n av! Efter SEX VARV på stora mittvolten får jag igång en extremt slö galopp. Rider resten av programmet högröd i ansiktet och riktigt förbannad. det var minst sagt pinsamt och min tränare skrattade så hon grät när jag kom ut från banan...
För en jäkla massa år sedan hade jag min första häst uppstallad på GFRK och av någon idiotisk anledning anmälde jag mig till en LB på regional nivå uppe på Tippen.
Tävlingsdagen började med att jag cyklade ut till stallet innan solen gått upp, för att göra i ordning hästen. Inser att jag glömt kavajen hemma så ringer hem och ber mamma ta med den. Hon ska ju komma med en kompis som sjussar. Tiden går, dags att ta sig till Tippen och rida fram. Mamma har inte dykt upp vid stallet som utlovats.
Väl framme på Tippen får jag veta att hon varit där och de skickat henne till stallet. Jag vänder och rider dit för att då få veta att i stallet har de skickat henne till tippen, rider tillbaka för att återigen bli skickad till stallet och halvvägs dit ser jag bilen på vägen och nu är den på väg mot tippen igen så jag vänder runt hästen och tokgallopperar tillbaka till tävlingsplatsen. Min start tid är i antågande så håller precis på att dra på mig jackan när mitt startnummer ropas upp.
In på banan (den innanför galoppslingan), rider runt på en tävlingsveteran tillika läromästare som nu struttar runt som en fasantupp med nackspärr. Får startsignal och börjar rida programmet. Kommer igenom kortsidan vid A i vänstervarv och ska in på en diagonal (har ett minne av att det var en skänkelvikning i det programmet då) och ser min kära moder komma vickande i sin tighta kjol, knähöga klackstövlar och pälsjacka mot dressyrstaketet. Svänger upp på diagonalen och hinner precis uppfatta hur mamma tar sig ÖVER dressyrstaketet och börjar följa mig längs diagonalen käckt hojtades "Gumman, du har inte ätit något. Jag har lite mat åt dig här. Stanna och ät lite". I den ena uppsträckta handen har hon en varmkorv i bröd. I den andra håller hon en Pucko.
Jag väser förtvivlat "försvinn" mellan tänderna. Domare och sekreterare står upp och vinkar åt mamma att hon skall avlägsna sig. Mammas kompis (icke hästvan) står utanför banan och vevar att hon skall komma. Slutligen hörs det i högtalarsystemet "Vill damen i kjol och pälsjacka vara vänlig att avlägsna sig från dressyrbanan. Tävlingsridning pågår!" Mamma fryser, stirrar på alla som förtvivlat försöker hålla sig för skratt och vickar i högsta fart bort mot staketet, knixar sig över och bort till sin kompis som håller på och dör i skrattkramper.
Hästen var en f.d. hopphäst som älskade att hoppa. Två språng ingick ju då på utomhustävling. Hästen får syn på hindren när vi kommer ut från banan och jag hinner inte korta upp lädren innan hon sätter av. Bara att hålla sig i för kung och fosterland.
#En kompis som brukade lyckas väldigt bra på tävlingar med sitt lilla duktiga sto.
Hon red upp på meddelinjen gör halt och hälsar.Då ställer stoet ut bakbenen och börjar kissa och vi på läktaren skrattar.
Hon fortsätter kissa i 2 minuter.
Ryttaren har is i magen och väntar och väntar.
Hon placerade sig i klassen!
Alla ryttare som red efter henne hade vissa problem rida förbi kisspölen som hästarna kände lukten av.
HAHAHA alltid lika roligt att läsa
Hon red upp på meddelinjen gör halt och hälsar.Då ställer stoet ut bakbenen och börjar kissa och vi på läktaren skrattar.
Hon fortsätter kissa i 2 minuter.
Ryttaren har is i magen och väntar och väntar.
Hon placerade sig i klassen!
Alla ryttare som red efter henne hade vissa problem rida förbi kisspölen som hästarna kände lukten av.
HAHAHA alltid lika roligt att läsa
Kommentarer
Emma säger:
Att glömma bort programmet mitt under pågående ritt känns inte längre speciellt pinsamt! Fast att rida fel i LC:1 när man normalt sett tävlar LA fick mig att rodna iallafall. ;)
Trackback