På senare år har forskarna upptäckt att en stor del av de fall av fång som drabbar hästar är kopplade till hormonproblem. Det gäller till exempel fång i samband med Cushings, Equine metabolic syndrome och vid användandet av vissa läkemedel. Dessa hästar får onormalt höga halter av hormonet insulin i blodet och flera studier har konstaterat en koppling mellan höga insulinnivåer och fång.

I ett försök som gjordes i Australien användes åtta friska travhästar som precis pensionerats från tävlingsbanorna. De var fortfarande i tävlingskondition under försökstiden. Hästarna delades in i två grupper där den ena gruppen fick en kombination av insulin och glukos i blodet och den andra gruppen fick overksamma ämnen. Under försöket kontrollerade man att båda grupperna hade lika höga blodsockernivåer för att man skulle kunna utesluta blodsockrets påverkan på resultatet. 
 
Fångsymtom efter 30 timmar
Hästarna som fick insulin hade nästan 1000 gånger högre insulinnivåer än kontrollgruppen och började visa tecken på fång redan efter runt 30 timmar. De första tecknen var att de började fördela vikten annorlunda mellan hovarna. Tillståndet fortsatte att försämras och efter i genomsnitt 46 timmar hade de utvecklat allvarliga symtom. Efter studiens slut hittade man inga fynd på röntgen, men däremot hade alla fyra hästarna förändringar i lamellranden på minst tre hovar. 
Insulinnivåerna i det här försöket var väldigt höga jämfört med vad man normalt hittar hos till exempel hästar med Cushings eller i samband med betesinducerad fång, men det finns fall där man uppmätt koncentrationer i den här storleksordningen. Det är anmärkningsvärt att hästarna i studien utvecklade fång så fort och man kan tänka sig att även om insulinresistenta hästar normalt har lägre nivåer av insulin än vad som användes i försöket, så har de å andra sidan längre tid på sig att bli sjuka.
 
Liknande resultat på ponnyer
I ett annat försök med ponnyer som fick insulin utvecklade alla fång inom 58 till 72 timmar. Efter drygt 30 timmar hade de hälta motsvarande Obelgrad 1, vilket innebär att de står och frekvent skiftar vikt mellan benen. De är då inte halta i skritt, men i trav är steget kort och stickigt. Obelgrad 2 uppnåddes efter mellan 50 och 60 timmar. Det karakteriseras av att hästen rör sig villigt i skritt med en för fång karaktäristisk gång, och ett framben kan lyftas utan svårighet. Vid Obelgrad 2 hade ponnyerna även förhöjd andningsfrekvens och puls.