Min Operation

Ja ingen har ju undgått att ja har opererats och har nu i några dagar suttit och försökt knåpa ihopp ett inlägg om detta just.

Symtomer
Jag har haft huvudvärk i 13 år. Men det är de senaste 3 åren som ja mått så dåligt av dem att de har stört mitt liv fullkomligt. Jag har haft så ont vissa dagar att ja har vart svimfärdig. Värst had et varit när huvudvärken har hållt i sig i 3-4 dagar. Jag har inte kunnat skratta, titta ner, titta upp, gå på toa, ta i vid ex lyft eller liknande, gråta, gå upp "fort" etc. Ja som ni märker så har ja inte kunna leva!

Detta har självkart påverkat alla i min omgivning och inte minst min fina patrick. Ja har blivit sur och grinig för ingenting och faktist ibland kommit på mig själva va i hela hissingen...

Läkarna sa:
första läkaren va i stenungsund - Hon lyssnade knapt på mig och sa att de va spänningshuvudvärk. Jag som inte visste bättre sa okej vad gör jag? Hon skickade mig till sjukgymnasten och ja gick där några gånger och fick lätta övningar att göra varje dag. Eftersom ja ville bli av med huvudvärken (som då inte va sååå farlig) så gjorde ja dem. Suprise de gick inte över vi hade ett återbesök inplanerat hos läkaren en månad senare och oj hon hade vist tagit semester då och skulle inte komma tbx på någon månad så ja fick pratat med någon annan och ja han sa att de va för tidigt att avgöra om de itne hade hjälpt. - Jag gav upp

Andra läkaren va i Eskilstuna - Här va de lite roligt, äntligen trodde jag att ja hade fått en seriös läkare och hon ställde en MÄNGD med frågorså helt plötsligt frågar hon om ja gått på p-piller. Ja de hade jag ju och då som om självaste fan satt där så började hon predika för mig hur farligt de va och hur kroppen kämpade att få bort de. De som skall tilläggas är att hon va av utländskt påbro och väldigt mkt emot preventivmedel. MEN hon hade även en annan teori med. hör och häpna de finns tydligen en bakterie här på just värstkusten som drabbar kvinnor i ååldern 19- 25 och den gör att vi får huvudvärk! Tror ni ja hade bakterien? eller att värken försvann när ja sluta med staven?

Tredje läkaren var i Borås -  en äldre kärring som inte orkade jobba något mer. Hon ställde några frågor och ja sedan började hon göra de vanliga testerna med reflexer och liknande. Sedan kände hon på mina käkmuskler och sa att dem va påtok för hårda och spända vilket hon sa va självklart fall av spänningshuvudvärk. JAg envisades med henne och undrade om de inte vore bäst om man gjorde ngn MR eller liknande för att utesluta ngt? Nej nej de behövdes inte ja skulle bara skaffa mig en bettskena att ha på natten (punga ut 2500-4000kr för ngt ja inte behöver!). Jag började fundera på att ja men ja kanske har den där spänningshuvuvärken så ja ringde och bad om en remiss för att få de lite billigare, tror ni ja fick ngn? Nej hon va juh inte säker på om de va rätt. Jag gjorde aldrig ngn skena.

Fjärde läkaren var i Polen -  Han tog mig på alvar och sa att jag är helt normal till 99% men att han va orolig för den där 1% som innte stämde för honom. Dagen efter hade jag en MR beställd och de väntade på att ja skulle ringa för att säga att ja vill opereras.

Femte läkaren var på SDS kliniken - Han fick se plåtarna och vi dikuterade alla mina symptom även han tyckte att de måste göras ngt omgående då ena ventrikeln är för stor. Han gav mig en remiss och ja åkte till Sahlgrenska med mina plåtar och en remiss.


Sjukhuset
Det tog 2 månader innan något över huvud taget hände. Jag åkte in på akuten två gånger och fick tre remisser på MR avdelningen trots detta så fick ja ingen MR. Ja ringde som en jubelidiot och krävde en samtalet som kom va mkt interesant..
c - Ja hej jag undrar hur de går med mina remisser till en mr
S - Ja behöver dina nr så ska ja kika
c - självkar 880117-XXXX
S- OJ! här har de vart ambitiösa två remisser... (lite skämtsamt) de behövs ju knappast...
C - mmmm
S - Hoppsan här va de visst TRE remisser.... De står akut på alla tre.... Em tror du att du kan komma i morgon?
Jag fick gjort en MR och frågade då hur lång tid ska de ta nu innan läkarna säger något? Sjöterskan v äldigt snäll och tipsade mig om att ja skulle gå direkt till avdelningen för att boka en tid med läkarna av den enkla anledningen att ja va orolig. Jag fick ingen tid men ja skulle ta kontakt med min läkare nästa vecka.

Jag tror ja ringde över 20 samtal till växeln för att få prata med min läkare men hon VÄGRADE ringa upp. så ja åkte till akuten en gång till.

De seriösa läkarna
De kom ett samtal till mig den 20 Juli när ja satt på jobbet och där i andra sidan luren är en läkare som mer eller mindre undrar VARFÖR de har tagit sådan tid? Jag kunde inte ge han något svar utan sa att systemet inte funkar. Han ville att ja OMGÅENDE skulle bege mig till sjukhuset för att göra en CT för att risk fanns att ja kunde få hjärnskador för livet. Vid dehär laget va ja livrädd vilket goa arbetskamrater märkte.

Jag och P åkte in och fick gjort min CT. läkarna såg dock att inte ventrikeln hade blivit större vilket var bra! Men eftersom hon valite osäker så skulle även läkarna på morgonronden kontrolera mina plåtar och ringa tbx på onsdag fm om de va så att ja skulle behöva göra ngt.

Onsdag kom och ja ingen ringde så mina föräldrar kunde i lugn och ro åka till polen. De va ju trotsallt torsdag och ja inget skulle ju kunna hända fören måndag nästa vecka och då skulle pappa vart fall redan vara hemma.

Torsdag kom och även samtalet från läkarna - jag måst läggas in för operation Akut! GISSA om ja va rädd! paniken som spred sig i hela korppen vem i hela hissingen ska köra dit mig ja kan ju inte btala parkering i flera dagar... Underbara Kalle och bästa chefen Nisse erbjöd sig att ta in mig och de va de sista ja skulle oroa mig för. Jag är dem evigt tacksamma för deras enorma stöd!

Drog iväg ett snabbt samtal till Patrick och han till sina föräldrar som va på semester så de fick agera extra föräldrar och stöttade mig otroligt mkt! (TACK). De körde in mig och massa läkare och syrror kom och de va allt huller om buller eller så va ja bara så ofokucerad så ja tänkte inte så mkt mer.

Eftersom de pradaes om en tumör hela tiden så trodde jag med störtsa sanolikhet att de skulle gå in via nacken på mig men ja hade fel, och oj vad fel. Min störtsa farhåga va att de skulle till mitten mitten. Men de skulle dem ju inte för de skull in via nacken. Läkaren började berätta och visade lite lätta på sig själv hur och vad de skulle göra. De ja inte kopplade va varför är hon uppe på huvudet och visar. De ska ju vara nacken?! Oj oj oj fel fel fel

Basfakta - Ventriklarna
Ventrikelsystemet är ett sammanhängande system av hålrum i det centrala nervsystemet. Inne i dessa hålrum (ventriklar) finns cerebrospinalvätska, som produceras av en grupp av celler som kallas för plexus choroideus. Det finns fyra ventriklar varav två kallas för laterala ventriklar och finns i storhjärnans hemisfärer. Dessa är anslutna till den tredje ventrikeln via en anatomisk gång som kallas för monroes formaen. Den tredje ventrikeln är i sin tur ansluten till den fjärde ventrikeln via sylvius akvedukt. Via den fjärde ventrikeln kan cerebrospinalvätska passera ut till det subarachnoida utrymmet genom Luschkas respektive Magendi foramen. Plexus choroideus finns i samtliga ventriklar.
Förenklat - Ventriklarna är hålsystem som är fyllda med vätska, samms vätska som går längsmed ryggraden. Denna västsan produseras i de två översta ventriklarna som sedan går via små rör ner till den tredje ventrilkeln som i sin tur går till den fjärde som sedan "sköjer av" hjärnan "bakifrån" typ.


Operations detaljer - känslig så läs ej detta
De man gjorde var först raka bort en strimma på 20 cm över skallen. sedan har man dragit bort huden för att komma till sjävla skallbenet. Därefter har man borrat ett litet hål och sedan sågat upp en liten lucka på ca 3x6 cm. Denna lyftest sedan upp och man gick ner i hjärnan. De båda halvorna delades av och man fick då en passage på ca 1-1,5 cm. Sedan så stötte man på hjärnbanken och man gick mkt försiktigt igenom den och sedan rätt in i ventrikeln. Tumören satt så dumt till att den täpte igen hålet som vätskan ska rinna igenom. Den plockades bort och togs ut helt.

 

Ja jag är ju ingen picasso



De så vackra ärret... Nu är stiften (hela 17 st) borta men har ingen bild på de de kommer =)



Kommentarer
Emma säger:

Jösses, det var inget dåligt ärr!!! Va skönt att du fick hjälp till slut, måste va fruktansvärt jobbigt att inte bli trodd av läkarna. Så borde det verkligen inte va.

Hoppas du är uppe i sadeln snart igen. :)

2011-08-08 | 13:00:44
Bloggadress: http://emmasgarderob.blogg.se/
Gunilla Wiman säger:

Skönt att du fick hjälp till slut och hoppas att du nu är helt återställd. Kram!

2011-08-09 | 09:16:52
Bloggadress: http://dukedixie/blogspot.com
rebecca säger:

vilken historia! man kan inte tro att de ska kunna krångla så mkt :( men skönt att det fixade sig till slut :)

2011-08-09 | 11:10:57
Bloggadress: http://rebeccatengstrom.blogg.se/
Lotta säger:

När jag läste detta påminde det mig väldigt mycket om allt min bror fick gå igenom. Han hade också alltid haft huvudvärk, mått väldigt dåligt, ibland gjort saker utan att veta om det, dåligt minne osv. Sista åren var han så dålig han somnade hela tiden för hjärnan stängde av. Han var omöjlig att väcka i de tillstånden. Men läkarna sa bara att han var depprimerad. Efter mycket om och men fick han också en MR.. vid 23 års ålder. Efter det blev han skickad direkt till Lund för op. Men läkarna hade inte förklarat det för oss anhögiga så vi fattade ingenting och trodde att det var provtagning. Sen ringer dom oss 8 timmar senare (skulle tagit 4h) och säger att han har fått en hjärnblödning och dom fick avbryta op. Han hade tydligen två Cystor på samma ställe som dig då unjefär, men dom hade inte tagit tillräckligt med MR bilder för att se var den låg och hur så op var väldigt dåligt planerad. På detta var han inte tillräkligt sövd och "vaknade" till under op och hostade vilket gjorde att han fick en hjärnblödning och med nöd och näppe klarade sig. Som tur var han dom fixa passagen innan det hände så idag har han äntligen kunnat återgå till ett normalt liv och faktiskt leva.

Förstår lite hur du måste ha känt, den j*vla hopplösheten är fan helt sjuk. Att folk aldrig kan tro på det man säger? Varför ljuga och överdriva? Speciellt när man verkligen gör allt för att folk ska förstå.

Hoppas att du kommer må mycket bättre nu!



// Lotta

2011-08-09 | 12:43:11
Bloggadress: http://hastfotografen.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback