17 januari

Panik, ångest och en känsla av att bara vilja gräva ner sig under täcket och önska att dagen passerar fort! 

Jag har aldrig gillat detta riktigt. Och att för varje dag bli ännu närmare 30 är fyllt med panik! En obehaglig känsla som växt redan från 21:års ålder. Det är inte okej! 

Jag hatar det! Åldern sätter inga gränser nej absolut inte men det gör samhället. Det är så mycket man ska ha gjort eller göra vid vissa åldrar och man känner sig bara misslyckad och nedtrampad. 

Den värsta frågan av den alla är helt klart "när ska ni ha barn?" Jo men tack jag LOvAr att du kommer se. Varför är man så nyfiken på det? Det är ju mig som man umgås med inte barnet? Barnet är ju för min skulle inte någon annan? 

Jag älskar barn, kommer ha minst två. den dagen jag anser att jag är mogen för den enorma uppgiften i livet att fostra ett barn till en underbar människa som skall klara sig igenom livet utan att bli deprimerad av alla problem mänskligheten har skapat och orsakar. 

Men ja dagarna minuterna ja allt rullar på. För så ung som jag är nu, så ung kommer jag aldrig bli igen och det är det äldsta jag någonsin vart!







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback