Karatehästen

Stolt som en tupp dansar den svarta faran in på veterinärstationer och står och drakblåser lite när en traktor blåser förbi. 

Beate meddelar att hon ser två olika typer av hältor beroende på vad det är vi gör. Hon påpekar att den på rakt spår är störts men att dem sitter på samma plats, i knät. 

För att vara säker på vad som försiggår så beslutar vi om att ta en röntgen. 

Den stolta tuppen svimmar nästan av åsynen av en spruta men sköter sig och snart blir han en knähund som svettas bakom öronen. 

Röntgenplåtarna visar absolut ingenting. Hans knän är superfina och den största oron har nu lagt sig, eller? Jag vet fortfarande inte vart jag står och vad som sker. 

 Det blanka kvittopapper är något skrynkligt men fortfarande tomt. 

Beate säker att det blir två sprutor, rakt in i leden. Dem görs, den ena vätskan blir inte perfekt då knas rycker till och helt plötsligt börjar utöva karate. 

Vi får åka hem, med restriktionerna att boxvila i 2 dagar, liten hage och sedan promenera 20 min varannan dag, för hand.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback