SOm de flesta vet eller räknat ut på mitt efternamn så kommer mina föräldrar från polen. Ett land som ja har nära mitt hjärta då alla mina släktingar bor  där. Polen är även ett land där familjen är världigt viktig och alla står varandra nära.

Här i sverige har vi morsdag och farsdag, i polen så har vi även barnens dag och "gammlingarnas" dag. Alltså mormor och farmors dag samt morfar och farfars dag. Dessa dagar firas lika mycket som morsdag och farsdag. Om du frågar mig så är detta dagar som lika viktiga för mig som de andra dagarna.

I går var mormors och farmors dag. Jag har inga problem med att ringa farmor. Vi har faktist rätt skoj när vi pratar hon blir lite somen fnissis tonåring. Söta farmor! jag vill inget annat öään hellre kunna ta upp telef9nen och slå numret till mormor. Men de tar emot så fruktansvärt mycket. Bara tanken på att höra henns röst och inte morfar tar död på mig!

Det är så att mormor och morfar var oskiljaktiga. Ringde det i telefonen så stod dem där alltid brevid varandra och man hörde den ena i bakgrunden viska och tassla. Båda ville så gärna prata samtidigt med en. Ja äslkade den där gamla gubben mer än vad ja någonsin hade kunnat ana! Jag är helt ärlig när ja säger att jag varje dag tänker på han och tanken att nästa gång som ja åker till polen så kommer han int vara där. Det kommer "bara" vara min fina helt fantasiska tanter mormor och farmor.

Idag som ironiskt nog som efter varje mormor och famorsdag inträffar morfars och farfars dag. Idag är den dagen som jag de senaste åren (sedan ja kunde prata) ringde till mina fina gubbar och grattade dem och ALLTID berättade hur lycklig ja va att dem va mina!

FAN
FAN
FAN!

Jag hatar de här! Ja vill kunna lyfta på luren och säga de till dig en gång till morfar! JAG ÄLSKAR DIG, du försvann allt för tidigt. Vad hände med att du skulle vara barnvakt och leka kurragöma med mina barn! DU lova att du skulle vara där på mitt bröllop! De blev inte så helt enkelt...

Jävla förebannade skitcancer!!! Jag hatar dig!