Åkte till vet och knas va mer taggad och i luften än på marken. Vi fick börja springa rakt och det gick bra. Tills vi skulle vända då han sprattlar iväg i någon form av karatefight mot minst femtio galningar med plastpåsar! 

Vi gick vidare mot longeringen som även den bjöd på show, förstaklassig sådan dessutom. Här va det inte bara arabupvisning på volt utan även drakblåserier i luften på spänt snöre med en fladdrande mig i andra ändan. 

Allas humör var på topp, tills att jag slängde en snabb blick mot Beate och läste av kroppsspråket och hon bara suckade.

Vi gick in på stationen igen, jag ville höra beslutet att det är bara att rida på ev att det är inte helt hundra än. Det jag absolut inte ville höra var helt klart de ord hon sa " vi är tbx där vi började...". Inte okej! 

En slicksten senare och två sprutor så packade vi åsnan i lådan och styrde hem med ett målen av besvikelse, ilska, ledsamhet över en...

Det är här jag ska va!