De finns en sak som ja inte riktigt förstår ibland. De finns dem ryttare som är välsignade med bra hästar och/eller rika föäldrar. De rider höga klasser med sina fyrbenta vänner och vinner rosett efter rosett. Ibland kan de va så att de har fått/köpt en färdig häst och de är mer eller mindra bara till att styra runt den på banan.

Än så länge är de inte fel. Det som jag ogillar skarpt är när dessa ryttare skryter om h7ur jäkla duktig dem är och att de är tack vare denna ryttaren som de går så bra när det i sjävla värket är hästen som gör allt. De tror så mycket på sig själva att andra tror på dem med och när de "duktiga ryttarna" blir placerade på en annan häst som inte går av sig själv så kan dem helt pllötsligt knapt rida.

Jag har sett några praktexempel, ryttren rider sin häst super bra (ja jag vet oftas är de så att den egna ryttaren rider sin häst bäst men de är inte bara de jag menar) de rider sina välutbildade hästar så bra att dem får andra att tro att de är en "gudagåva" att känna av hästen och rida den så bra som dem gör. När dessa ruttare sedan hoppas upp på en annan häst som man faktist måste rida så går de inte fult lika bra. hur kommer detta sig?!

min tank, kan de va så att deras hästar är så finht välridna av någon att nästan vem som kan hoppa upp och göra de dem gjort?!

bilden har inget med texten att göra!